Demens

Är det bara jag som önskar att jag var till och från demenssjuk? Jag tänkte... när man gjort saker som man bara vill glömma att man gjort - är det inte bra med demens då? Till exempel som idag. Jag sitter för länge vid datorn på morgonen så jag får ruscykla (normaltempo för normalpersoner, på 2:ans växel) in för att hinna med min körlektion som börjar 08.15. Jag halvspringer in genom dörrarna och slänger mig i en fåtölj exakt klockan 08.14.
08.16 töms hela personalrummet och dörren låses till kontoret. Mannen som låser kontoret (mycket snygg) frågade mig om jag har körlektion och jag svarar ja.

Snygg körskollärare - "Är du säker på att du har körlektion idag?"

Jag - "Jaadå! Varje dag klockan 08.15 förutom dom dagar som blivit avbokade!" (stolt för att jag kom ihåg något)

Snygg körskollärare - "Med vem ska du köra?"

Jag - "Gunnar"

Snygg körskollärare - "Då har du inte körlektion för han är på teoriprov. Skönt med en tidig onödig morgon va?"

Jag - "Hmprh.."

Vill man inte i detta fall bara vara dement och glömma att man ens farit dit och tro att man bara vaknat av sig själv?