Solen

Det var en gång en sol. Denna sol var varm, mjuk, snäll och kärleksfull. Varje dag så värmde och smekte solen min kropp omsorgsfullt så jag fick konstant värme i kroppen, och allra mest i bröstet. Men en dag dök molnen upp och gömde bort min sol. Solen lyckades tränga sig igenom molnen ibland, men det hände inte ofta - så jag började frysa och känna mig ensam. Jag saknade solen mer än något annat eftersom det var enbart den som kunde värma mig så mycket - men solen kom nästan aldrig fram längre. Jag letade solen och bönade och bad att solen skulle stanna när den väl kom, men som förut så gömde molnen bort solen igen - och nu verkade det även som att solen också ville vara i moln, eftersom solen aldrig kom fram ur molnen för att värma mig för 5 minuter. Jag gav till sist upp att jaga solen, och la mig naken i mörkret och jag visste att solen aldrig mer skulle komma för att värma mig, för att värma mig med sina svepande solstrålar. Det är så mörkt.