flickan

"Det var en gång en flicka som mådde så fruktansvärt dåligt. Hon började planera självmord. Självmord stod högst upp på flickans önskelista just då. Hon beslutade sig för att ta tabletter eftersom det är det minst smärtsamma sättet hon kunde komma på. En dag mådde hon alldeles extra dåligt och hon kände att detta var dagen då hennes liv skulle ta slut. Hon kände lugnet av att snart skulle allt vara över. Hon ställde burken med tabletter bredvid sängen och la sig ner för att tänka igenom en sista gång. Allt det negativa färgade hennes minne svart så hon inte såg att de ljusa tiderna var betydligt många fler än de svarta perioderna. Hon sträcker sig efter burken och öppnar den. Hon häller ut tio stycken tabletter i sin hand och stirrade på dem. "Så enkelt..." tänkte hon när hon la tabletterna i prydlig ordning i handen. Sedan tog hon upp glaset med vatten i andra handen. Hon kastar i sig tabletterna på samma gång och tömmer vattnet i glaset. Direkt när hon druckit den sista droppen vatten så ångrade hon sig. Hon ville inte ta livet av sig. Alla de ljusa minnena sprätte fram en efter en och de tog aldrig slut. Hon ångrade sig! Hon ringer ambulansen och ber dem komma, samtidigt som hon känner att kroppen slutar fungera - kroppsdel efter kroppsdel. Ambulansen hinner precis in för att se flickan dö. Det var försent."

Just nu känner jag mig som denna flicka. Detta är självklart bara en liknelse.
Jag tänker att jag har just bara sett de negativa stunderna vi haft och glömt bort att det har funnits goda stunder - som dessutom är många fler än de negativa stunderna. Jag sa de sista orden och en timma senare kom alla fina stunder rullande fram som om jag såg detta i en film. Detta fortsatte ända tills jag gick och la mig. Tårarna hade rullat nedför mina kinder hela dagen - så jag bestämde mig för att försöka fixa en enda chans till. Jag frågade om möjligheten fanns - men det gör den inte. Det är försent...

Jag klandrar dig inte för att du sa nej, jag förstår att du gjorde det för att det gör en så deprimerad att gå bara fram och tillbaka hela tiden. Jag klandrar enbart mig själv och min dumhet att ens börja göra detta.

Förlåt.