...

Jag vet faktiskt inte längre vad som är värst i mitt liv. Jag kan inte sova för att jag sitter och funderar hur min framtid kommer att se ut.

Det är som att precis då jag börjar få ordning på mitt liv så kommer det bara mer och mer saker som till sist drar ner mig till botten igen. Just nu handlar det om att jag mest troligt inte kommer att kunna bo kvar i Luleå efter gymnasiet - utan jag måste flytta till Umeå till mina föräldrar eftersom att jag ännu inte fått något jobb och i och med det så kan jag inte betala min lägenhet. Jag förstår att det skulle vart det bästa för mig att inte stressa upp med att få jobb här och istället bo hos mina föräldrar i Umeå. Men då kommer det till att jag känner inte en enda kotte i Umeå i princip, alla mina kompisar bor i Luleå. Om jag inte får något extrajobb där så kommer jag heller inte kunna fara och hälsa på här hos mina närmsta som har stöttat mig genom allt jag vart igenom - jag kommer att vara helt ensam. Visst, jag har mina föräldrar, men mina vänner? Inte kommer jag kunna lära känna någon om jag går arbetslös och inte studerar, jag kommer att vara så ensam.

Det känns lite som att jag nyss har startat på ny kula och börjar få ordning på saker och ting, men just när allt känns bra så tvingas jag att starta på ny kula igen - fast denna gång helt utan mina vänner.

Om det finns någon där ute som kan hjälpa mig med detta, så snälla GÖR DET! På torsdag måste jag ge ett besked.