häktet

Jag har spenderat dagen på häktet. Detta var en mycket läskig upplevelse må jag säga. Att gå i samma gångar som folk som är häktade och dömda går i. Vi kom in i som en korridor med låsta dörrar med nummer på, där satt de allihopa, inlåsta, och jag stod på utsidan och bara stirrade.

Det värsta gubben berättade var att det faktiskt ofta är som det är i amerikanska filmer då den utspelar sig i fängelsen, de slåss, ger sig på varandra sexuellt och försöker rymma. Tänk om de hade försökt rymma precis då vi var där och gjort något övergrepp på någon av mig eller mina klasskompisar? Nej, det skulle aldrig hända, vi kan vara stolta över Luleås häkte arbetare för att de är väldigt bra på ordningen och allt går VÄLDIGT säkert till. Man behöver inte vara orolig för förrymda brottslingar i Luleå, för på häktet - där har de koll!

Men jag tänkte precis som Kajsa sa till gubben som vi lyssnat på, när vi skulle gå därifrån:

- "Hejdå! Hoppas vi aldrig mer ses igen!"