Fick ett sms av min mamma för typ en halvtimma sedan
(tror jag) om att farfar har somnat in. Jag tänker att jag vill tänka på allt det roliga som jag haft med farfar men den enda jag kan minnas är mina två sista möten med honom. Han hade så ont, han led något så fruktansvärt och jag övervägde att ens inte fara och hälsa på honom till helgen för att
jag tyckte det var för jobbigt, detta ångrar jag nu sjukt mycket. Jag hatar att han dog i ett rum som såg ut som en skola, ett stort rum med enbart ett bord, en säng och 3 stolar -
ensam.
Hade jag fått träffa min farfar en sista gång så hade jag velat säga till honom att jag älskar honom och sedan sagt någonting som fått honom att skratta och le på det där välbekanta vänliga varma sättet en sista gång.
Vila i frid nu min älskade farfar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar