jag måste ju vara korkad

Idag när jag slutat jobbet var jag helt tom i huvudet när jag klev på bussen. Så ser jag min käre vän (eller ska vi säga min fallne konung?) Kim som såg lite trixig ut där han satt och lyfte lite halvt på sin väska. Mina tankar:

"Jaha, han vill att jag sätter mig bredvid honom.. Har han skaffat nya brillor? Färgat håret? Varför har han inte en ring i läppen utan bara en vanlig piercing?... hm... Varför handlar han på Storheden utan att komma och hälsa på mig när jag jobbar?"

Jag går och sätter mig bredvid honom...

Jag - "Hej Kim!"
Killen - "Kim?"
Jag - "Vad då? Är det inte Kim?"
Killen - "Nej jag heter Thomas..."

Det visade sig att jag träffat på Kims dubbelgångare!! De var helt sjukt lika! Det skulle kännas så pinsamt om jag satte mig där och sedan byta plats, så jag satt kvar och snackade med denne Thomas och det visade sig att han faktiskt också kände Kim - så då vart det inte lika pinsamt!

Varför är det bara jag som lyckas med sånt här?