Det hela börjar med att Pinglan har levt hos oss sedan ungefär 1984, då min far köpte henne på en musikbutik för ungefär 21 000kr. Vi levde alla den lyckliga familjeglädjen med en fin familjemedlem som alltid haft en speciell plats i vårt hem där vi tillsammans har suttit och spelat och sjungt. En vacker dag som denna, fick min mor och far för sig att efter alla dessa år med Pinglan, så är det ändå dags att sälja henne. Trots alla mina finaste tjatperioder och övertalningar om att få pianot själv och ha det som min egen för alltid, så la min mor upp pianot på blocket - för 1500kr.
Jag kommer hem efter att ha pluggat matte hemma hos Chrille en hel kväll och var relativt trött, då mor kommer och vill visa mig något. Jag går in i datarummet och mor visar mig på dataskärmen ett snarlikt piano som vårt, för bara 1500kr! "Oj, då kan jag ju köpa det pianot så kan mor och far få behålla sitt piano som de ändå inte verkar släppa. Detta piano var ändå hyggligt billigt..."
Jag tittar runt om pianot och ser en såg stå på sidan... gula tapeter... "DET ÄR JU VÅRT PIANO!!" - gastade jag ur mig i förtvivlan, och fick en chockad min i svar från både mor och far.
Jag ställde mor och far mot väggen och frågade varför inte jag fick det, och vi funderade på hur vi skulle göra, mest troligt skulle jag få det, eftersom ingen ändå hade hunnit ringa om det. Men... plötsligt ringer mors mobil med något +4789... nummer eller vad det var, och jag hör att mamma blir tvungen att prata engelska.
Efter någon minuts samtal så kommer mor tillbaka in i vardagsrummet och förklarar att det var någon från Polen som ringde och ville ha pianot, och att dess moster skulle ringa om någon minut och göra upp om det.
Självklart överklagade jag detta, och det slutgiltiga svaret blev att jag skulle få pianot i alla fall - yippie!
Mors telefon ringer igen och nu går hon iväg och pratar svenska. Efter ungefär fem minuter börjar jag fundera på vad som dröjde så, så jag gick till henne och upptäcker att hon fortfarande sitter med luren mot örat och småfnissar, och säger "jag är ledsen, men det är redan sålt" upprepade gånger.
10 minuter efter att telefonen ringt så lägger mor på. Kvinnan som ringt (Polens moster) hade nästan börjat att gråta när hon fått reda på att pianot redan var sålt, och hon hade genast börja bjuda högre pris på denna. Det hade slutat med att mor hade tagit hennes nummer ifall att "köparen" skulle ångra sig, att kvinnan skulle få köpa det då.
Med dåligt samvete börjar mor ta bort annonsen på blocket, när hennes mobil ringer igen. Detta var en man som blev ypperligt upprörd över att mor inte hade sålt det till högst bjudande, och han hade stigit redigt i pris - men mors svar var fortfarande nej.
Vi blir lite fundersamma över varför dessa tre människor blivit så uppspelta och snabba med att höja, så vi bestämde oss för att kolla upp vad ett likadannt piano kostar i nutid. Tjaaa, ungefär 80 000kr mer än vad mor lagt upp vårt för på blocket... fint mamma...
godnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar