...

Jag vet att det var sjukt länge sedan jag skrev nu men jag har varken haft någon motivering och heller inte känt att jag haft tid. Jag har jobbat på Coop en hel skolvecka tidigare så varje ledig stund jag har måste ägnas till skolarbete.. Inte nog med det så har jag två tentor på nacken som jag måste göra och allt känns bara så fruktansvärt avlägset.

Jag har även börjat ifrågasätta mitt yrkesval väldigt mycket, visst det är jättekul att jobba med barn och de är sjukligt söta (!!) men när det är barn som har lite problem och svårt hemma, jag tar åt mig på tok för mycket! Det skulle vara sjukt jobbigt att se ett barn med stora problem, detta började jag tänka på idag när jag stod på en busshållsplats och en mor som förmodligen hade adopterat en unge (med tanke på hudfärg) som skrek åt sin unge och slet i henne tills hon började gråta - omotiverat! Hur ska man som lärare kunna stå där utanför och se på? Jag var nära på att yttra mig till modern som stod där men jag tänkte att det skulle vara sjukt förolämpande om en random civilperson kommer och klankar på hennes sätt att uppfostra.. Men jag menar, nog kan man väl ändå fostra ett barn utan våld? Visst att barn lätt börjar gråta och är tjuriga som få och man måste sätta upp regler som de inte tycker om, men att göra någon illa fysiskt? Till och med mitt på stan? Jag förstår inte!

Jag vet att detta måste ha varit en ganska tråkig läsning men ja, bloggen är till för att skriva av sig! Har börjat fira lite smått att Leo kommer hem om bara 8 dagar om man räknar bort idag, än fast jag lovat mig själv att inte fira först dagen då han kommer hem.. Vilken vekling jag är! Jag saknar honom något så sjukt alltså! Igår fick jag se honom i webbcam en sväng.. ni anar inte hur underbart det var! Den pojken är verkligen märkligt speciell för mig.. lustigt...

Nåja! Nu ska jag läsa lite The Alchemyst och lämnar plugget till efter min middag som kommer bestå utav... spaghetti.. Yay!